Blodpudding...

Nu kan jag säga att jag inte tycker om blodpudding i alla fall.
Jag tillagade den, stekte den och satte mig för att äta tillsammans med mina två killar...
En tugga... "jovars... Det går att äta.... men eftersmaken är inte så god dock...."
Andra tuggan... "Jag vet inte om jag tyckte det var så gott ändå..."
Sväljer... "Nej nu vill jag inte ha mer... Det var inte gott, jag mår illa"

Så lät det när jag åt.
När Elliot åt såg det ut såhär:

En sked... "Vad är det här för lustig mat?"
Ful grimas och spottar ut maten "Mamma vad är det för skit du ger mig? BLÄÄÄ"
Andra skeden... "Mat igen... Åh fy mamma vad äckligt men jag kan svälja det..."
Men han spottar ut lite av det...
tredje skeden med 2/3 lingonsylt och 1/3 blodpudding... "Mums det här var ju gott"
fjärde skeden såg likadan ut.. "Men fy fasiken vad vidrigt! Sluta ge mig så äcklig mat!!!"
Efter att ha spottat och fräst ett tag och 99% av det han fått i munnen nu är utkletat på hela kroppen, stolen och golvet hämtade jag en burkmat och den var mumsfillibabba.

Försökte lura i honom blodpuddig emellanåt men så fort det hamnade i munnen så spottade han ut det... Sötnulle!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0